Vindkraften kan lika lite som andra kraftslag ensam bära ansvaret för Sveriges elförsörjning men svaret på de utmaningar vi står inför är inte att bromsa utbyggnaden av vindkraften, skriver Daniel Badman, VD på Svensk Vindenergi.
I Land Lantbruk skriver Ingela Martikkala, Annika Björnström och John Karlsson om vindkraft. Det är bra att vindkraft diskuteras och att oro för ljudstörning, förändrad landskapsbild, påverkan på djur, natur och människor luftas.
Jag har stor respekt för den oro man kan känna inför en förändring av ens närmiljö. Denna typ av oro upplevs ibland när ett nytt bostadsområde ska byggas eller när en industri eller elproduktionsanläggning planeras. Samtidigt är det viktigt att korrekta uppgifter ligger till grund för samtalet – så att man undviker att underblåsa människor oro. Jag vill därför kommentera några av uppgifterna om vindkraft som förs fram i Ingelas, Annikas och Johns artikel.
Jag vill börja med göra klart att vindkraft inte är ett experiment. Den har funnits länge och kunskapen om vindkraftens påverkan utvecklas kontinuerligt. Till exempel driver Naturvårdsverket Vindval, ett forskningsprogram som ger oss kunskap om vindkraftens effekter på omgivningen.
Om buller har vi i Sverige generellt sett god kunskap och i Naturvårdsverkets vägledning för buller konstateras risken för ohälsa orsakat av infraljud från vindkraftverk är mycket låg, att det saknas evidens för negativa hälsoeffekter orsakat av infraljud från vindkraftverk och att vindkraftsbuller är idag ett relativt litet problem i Sverige i förhållande till hur många som berörs i jämförelse med bullerkällor som exempelvis vägtrafik. Riktvärdet för vindkraftsbuller är också satt på en nivå som ger upphov till en lägre risk för negativa hälsoeffekter än de riktvärden som finns för trafikbuller.
När det gäller de avisningssystem som används i Sverige så bygger de på uppvärmning. Bladen kan värmas under drift för att hindra eller minimera ispåväxt, alternativt att vindkraftverket stoppas innan värmen i bladen sätts på för att smälta isen. Uppgiften om att glykol skulle användas för avisning av bladen är påhittad och sprids ofta tillsammans med en bild från Uljabuouda och det är hetvatten, inte glykol, som sprutas.
Bisfenol A är ett misstänkt hormonstörande ämne som vi får i oss låga doser genom mat och dryck, men Livsmedelsverket bedömer att den mängd vi får i oss inte skadar hälsan. Vindkraftsblad innehåller mycket små mängder Bisfenol A och bladen omges av ett hårt ytskikt som innesluter glasfiberplasten. Ett blad som väger 20 ton innehåller cirka 20 gram Bisfenol A.
Avslutningsvis vill jag föra fram att elektrifieringen i transport- och industrisektorn måste öka snabbt om vi ska klara den svenska konkurrenskraften och klimatomställningen. Detta leder till snabbt ökad efterfrågan på el. Vindkraften kan lika lite som andra kraftslag ensam bära ansvaret för Sveriges elförsörjning och svaret på de utmaningar vi står inför är inte att bromsa utbyggnaden av vindkraften, utan att öka takten när det gäller de övriga delarna av omställningen.
Daniel Badman, VD Svensk Vindenergi