Tyskland planerar att bygga ett omfattande ledningsnät för vätgas, med en total längd på nästan 10 000 kilometer. Nätverket ska stå klart år 2032 och ses som ett avgörande steg i energiomställningen.
Men frågan om hur vätgasen ska produceras tillräckligt billigt kvarstår. Även om Tyskland planerar för storskalig import av vätgas är många skeptiska, inklusive klimatlobbyister som menar att målen för vätgasen kan vara överambitiösa.
En ny era för energiomställning
– Detta är en speciell dag för förbundsrepubliken. Vi ser här en ambition som saknar motstycke i att skapa ett nytt energisystem, förklarade Thomas Gößmann, styrelseordförande för FNB Gas, en samarbetsorganisation för tyska gasdistributionsföretag, vid presentationen av planerna den 23 juli.
Den tyska regeringen presenterade då sitt förslag för ett vätgasnätverk som ska sträcka sig över hela landet. Robert Habeck, vice förbundskansler och minister för näringsliv och klimat, beskrev det som ett avgörande steg för att bygga en vätgasinfrastruktur – motorvägar för vätgas som ska ge planeringssäkerhet för alla aktörer.
Utmaningar för finansiering och produktion
En storskalig vätgasekonomi förväntas möjliggöra den gröna omställningen, särskilt genom att använda el från havsvindkraft för att producera grön vätgas. Men för att detta ska bli verklighet krävs enorma mängder billig förnybar el och en omfattande infrastruktur för vätgas, som båda förutsätter varandra.
Trots dessa ambitiösa planer finns det stora utmaningar. Hittills har det varit svårt att hitta investerare som är villiga att satsa de stora summor som krävs. Den befintliga elproduktionen är billig, vilket gör det svårt att konkurrera med ny elproduktion som behövs för att producera grön vätgas. Enligt Geert van Poelvoorde, Europachef för Arcelor Mittal, skulle vätgaspriset behöva ligga runt 2 euro per kilogram för att tillverka lågutsläppsstål med lönsamhet, jämfört med dagens kostnad på 6–7 euro per kilogram i Europa.
En konkret plan för framtiden
Trots dessa utmaningar fortsätter den tyska regeringen att driva fram sina planer. Nätverket som planeras ska kunna överföra 278 terawattimmar vätgas år 2032, vilket motsvarar dubbelt så mycket el som användes i Sverige under 2023. Nätet kommer att bestå av både nybyggda ledningar och anpassningar av det befintliga naturgasnätet. Investeringskostnaden för nätet uppskattas till 19,6 miljarder euro, med statliga garantier på 10,6 miljarder euro.
För att finansiera nätet har den tyska regeringen infört ett "amorteringskonto" där staten täcker inledande underskott i transitinkomster för nätoperatörerna. Målet är att kontot ska vara i balans senast 2055.
Frågetecken kring vätgasimport
En stor del av den tyska vätgasen förväntas importeras, vilket har mött kritik. I ett strategidokument som presenterades av Robert Habeck betonades vikten av import, men dokumentet saknade konkreta nya åtgärder för att stimulera den globala handeln med vätgas.
Det finns också oro för att den importerade vätgasen kanske inte alltid är grön, det vill säga framställd utan växthusgasutsläpp. Klimatlobbyister, inklusive organisationen Transport & Environment, varnar för att EU:s överambitiösa vätgasmål riskerar att förlita sig på osäker import.
I Sverige pågår också arbete med vätgas. Energimyndigheten fick i mars 2023 ett uppdrag att samordna vätgasarbetet i landet, med slutredovisning planerad till december i år.
Frågan om hur Tyskland och Europa ska säkra sin energiframtid genom vätgas är fortfarande öppen. Det står klart att det krävs betydande insatser och innovation för att göra den gröna omställningen möjlig.
Källa: Second Opinion