Nyligen offentliggjordes en utredning (SOU 2021:53) som på uppdrag av regeringen syftar till att undersöka förutsättningarna att göra miljöprövningen av vindkraftsanläggningar mer rättssäker och förutsägbar avseende det kommunala vetot.
För att en verksamhetsutövare idag ska kunna få tillstånd enligt miljöbalken (1998:808) (MB) för vindkraftsverksamhet behövs att kommunen meddelar en positiv tillstyrkan enligt 16 kap. 4 § MB – i folkmun har detta kommit att kallas för ”det kommunala vetot”. Bestämmelsen infördes år 2009 till följd av att bygglovsprövningen för vindkraftverk togs bort, då lagstiftaren bedömde det som lämpligt att upphäva den tidigare dubbelprövningen som krävdes enligt plan- och bygglagen och miljöbalken. Det kommunala vetot infördes för att kommunerna inte skulle förlora sitt inflytande över etableringen av vindkraft. Bestämmelsen har dock fått stark kritik från vindkraftbranschen då det kommunala vetot har påverkat rättssäkerheten och förutsebarheten mycket negativt. I nuläget har det inte någon betydelse hur noga verksamhetsutövarna förbereder sig med vindmätningar, naturinventeringar, fågelinventeringar och andra utredningar då kommunen inte behöver motivera sitt beslut enligt 16 kap. 4 § MB och då beslutet inte går att överklaga. Vidare kan kommunen ändra åsikt i sent skede i tillståndsprocessen.
Utredningen
Enligt utredningen bör kommunerna bibehålla ett starkt inflytande över om vindkraft kan etableras i kommunen. Detta då vindkraftsanläggningar kan ha en stor påverkan på sin omgivning och därmed möjligheterna att använda mark för vissa ändamål även på förhållandevis långa avstånd från vindkraftsanläggningen. Utredningen kommer fram till att det kommunala vetot i dess nuvarande form bör luckras upp och att kommunerna istället ska avge ett lokaliseringsbesked. Utredningen föreslår att en helt ny lag antas, ”Lag om lokaliseringsbesked för vissa vindkraftsanläggningar”. Enligt utredningens lagförslag ska kommunen på begäran av den som utreder möjligheten om att anlägga en sådan tillståndspliktig vindkraftsanläggning som avses i 21 kap. 13–14 §§ miljöprövningsförordningen (2013:251) avge ett lokaliseringsbesked. Lokaliseringsbeskedet kan vara positivt (tillstyrkan) eller negativt (avstyrkan) och det ska meddelas 6 månader från komplett begäran. Ett lokaliseringsbesked ska motiveras av kommunen. Enligt utredningens förslag om ändring i 16 kap. 4 § MB får ett tillstånd till en vindkraftsanläggning inte ges om projektområdets utbredning, antalet vindkraftverk eller vindkraftverkens höjd är större än vad kommunen tillstyrkt i lokaliseringsbeskedet.
Utredningen föreslår vidare att om en begäran om lokaliseringsbesked avser en sådan vindkraftsanläggning som är förenlig med den mark- och vattenanvändning som är angiven i kommunens översiktsplan ska ett positivt lokaliseringsbesked alltid ges under förutsättning att:
- kommunens översiktsplan är aktuell,
- vindkraftparkens utformning är lämplig utifrån platsens förutsättningar och
- det i övrigt saknats särskilda skäl som kommunen inte kunnat förutse varför verksamheten inte är lämplig.
Om lagförslaget träder i kraft skulle detta innebära att förutsebarheten för verksamhetsutövare som planerar att etablera vindkraft ökar något. Kommuners översiktsplaner där områden som är utpekade såsom lämpliga för vindkraft kommer få en tydlig juridisk rättsföljd och inte enbart fungera såsom ett styrdokument för kommunfullmäktige. Undantagen till huvudregeln om att tillstyrkan ska ges om översiktsplanen medger det är dock omfattande.
Utredningen föreslår även att lokaliseringsbeskedet ska kunna överklagas av den som beskedet angår, om det har gått denne emot. Beskedet föreslås även kunna överklagas av miljöorganisationer. Den myndighet som prövar ett sådant överklagande föreslås dock enbart kunna pröva beskedets laglighet, vilket är en betydande begränsning.
Kommentar
Vi på Foyen anser att det är positivt att det nu på allvar diskuteras och tas fram förslag om att luckra upp och ändra det kommunala vetot. Enligt vår mening motverkar det nuvarande kommunala vetot kraftigt vindkraftsetablering i Sverige, något som försvårar riksdagens miljömål om att uppnå 100 % förnyelsebar energi till år 2040. Vidare är dagens regelsystem ytterst oförutsägbart och innebär brister i rättssäkerhet.
Samtidigt som vi anser det positivt att frågan lyfts till regeringens bord anser vi att utredningens lagförslag är långt ifrån tillräckligt. Det kommunala vetot kommer fortsatt ha en alltför stor inverkan och hindra vindkraftsetableringen i Sverige, även om man nu istället väljer att kalla det för lokaliseringsbesked.
Det är visserligen positivt att kommunerna som huvudregel behöver ge ett positivt lokaliseringsbesked om ett område i översiktsplanen är utpekat såsom lämpligt för vindkraft, det kommer att öka förutsebarheten för verksamhetsutövare. Frågan är dock om den förutsebarheten enbart är att betrakta som en chimär då undantagen till huvudregeln är omfattande. Vidare hade vi önskat en större möjlighet för verksamhetsutövare att överklaga eventuell avstyrkan på lokaliseringsbeskedet än genom enbart laglighetsprövning. Så länge verksamhetsutövare, och andra berörda, inte kan överklaga lämpligheten i ett beslut, utan bara om beslutet är lagligt fattat, så är rättssäkerheten hotad. Att enbart använda sig av laglighetsprövning är något som i allt för stor grad öppnar upp möjligheten till godtyckliga bedömningar från kommunernas sida. Vidare kan ju inte en kommunal översiktsplan överklagas i sak utan endast laglighetsprövas.
Text/Källa:
Pia Pehrson, Advokat/Partner på Foyen Advokatfirma
Mikael Jonasson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma